Käck popularitet

Idag har jag känt mig populär. Först ringer min tandläkare och vill träffa mig. Sedan får jag brev från min läkare som även han vill träffa mig. Sedan ringer min chef och undrar om vi faktiskt kan träffas den sista. Därpå sticker jag förbi polisen för att chitchatta en stund. Därpå åker jag vidare till Borås och hoppas i smyg på att få träffa mannen som berättar om sin son som är i Bogota i Afrika, på Killimanjaro där det finns svavelvulkaner och om sin fru som är på Storgatan - men honom missar jag.

Ett strosande och plötsligt gör sig min popularitet påmind igen genom att telefonen ringer. Någon pratar med mig och jag förstår inte så mycket. Det är en norrman. Uppenbarligen en väldigt käck norrman, för han drar skämt - självklart varken hör eller förstår jag dem, men jag skrattar och hoppas på att jag kommer undan med det. Det var osmidigt värre men det till trots har jag en anställningsintervju inbokad.

Igår utnyttjade jag kontakter med alla vuxenpoäng det innebär och kan kanske även där ha en anställningsintervju som resultat. Då till ett extrajobb, men arbetsnarkomani i Norge kanske inte är helt fel. Även om jag har lovat Elin att vi ska spendera timmar på parkbänkar med destillerade drycker, diktböcker och ett analytiskt tänkande, är jag lugn. I huvudstäder tar jag det för givet att man inte behöver rekommenderat antal sömntimmar.

I helgen ska jag till huvudstaden i vilken jag förstår språket som talas. Än så länge har jag packat ned ett par skor. Har jag tur kommer jag med rätt tåg imorgon bitti. Imorgon kväll ska jag sjunga som man ska - det vill säga högt.